Annah Nozlin - andra böcker och tankar

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött av Johannes Pinter

skräckPosted by Annah Nozlin 2017-07-26 15:44
Om boken

”Du kommer att se dig över axeln nästa gång du stiger in i en kyrka...

"Vackra kyrkor jag besökt" utspelar sig i Sverige idag och handlar om Valdemar Aurelius, väktare och väsenjägare. De gamla nordiska sagorna och myterna är sanna, och dess varelser och väsen lever mitt ibland oss, strax utanför vårt synfält, i och omkring landets kyrkor. Det är Valdemar som håller ordning på dem. Nu måste Valdemar möta ondskan på två flanker: han finner att det är något stort i görningen i denna övernaturliga värld parallell med vår, och han får diagnosen cancer. Kommer två strider att bli en för mycket?

Johannes Pinter har med "Vackra kyrkor jag besökt" skapat en mytologisk värld mitt i dagens Sverige som kryllar av fantastiska, välkända väsen - fast på ett sätt du inte upplevt tidigare. Han är till vardags filmmanusförfattare och regissör med tre långfilmer och mängder av kortfilmer bakom sig. I romanen "Vackra kyrkor jag besökt" har han överfört den filmiska och visuella energin till bokform. Inspirationen kommer från böcker som "Bland tomtar och troll" och "Nordiska väsen", seriealbum som "Dylan Dog" och "Hellblazer", och filmäventyr som "Trolljägaren" och "Van Helsing".”

Mitt omdöme

En bok jag rekommenderar. Jag gillar egentligen inte skräck, men efter den inledande zombieattacken… förlåt vandrare… så blir det inte lika många senor som är svåra att hugga av. Kombinationen av kyrkor, folktro och gamla religioner gör sig riktigt bra.

Kyrkorna är portar, stängda sådana, till världen bredvid. Det moderna samhället ställer till bekymmer. Ett krucifix lämnar sin plats bara några dagar för renovering. När ett nytt golv gjuts så blir det bara betong utan ingjutna silverkors. Att få hantverkare att komma i tid styr varken Gud eller den onde över. Den inplanerade renoveringen när det är midnattssol blir förskjuten flera veckor. I världen bredvid väntar folktrons alla varelser på att få bryta igenom till människornas värld. De är milt sagt inte snälla.

En man ska hindra att världen, som vi känner den, går under. Valdemar kämpar också mot cancern, mediciner och biverkningar. En huvudperson som läsaren gradvis kommer närmare. Även de andra karaktärerna byggs upp efterhand.

Jag gillar sättet som författaren använder appendix på, där intressant research finns att läsa utan att tynga ner berättelsen. Läsaren får följa med till svenska kyrkor. Däribland Torsångs kyrka, den kyrka där det var tänkt att jag och min man skulle ha gift oss. Den var bokad och datum bestämt, men en orgelrenovering ändrade planerna.

Läs mer om Johannes Pinter här.

• Comments(0)//blogg.nozlin.se/#post48

Främling. Inkräktare av Hans Olsson

skräckPosted by Annah Nozlin 2015-06-15 22:40
Om Främling. Inkräktare
"I denna novellsamling finns tolv berättelser samlade. Här finner du bland annat tjuvar, Facebookälskare och en sommargatt.

En flicka blir biten av en orm på fjället. Hon påstår att det är en lindorm. En desperat kamp mot tiden startar där hennes morfar förtvivlat söker efter något som kan hjälpa henne. Det tar honom långt ner i underjorden, till en främmande värld där människan inte hör hemma.

Lisas älsklingar blir en dag plötsligt som tokiga i skogen. De skäller och kryper ihop intill hennes ben. Någon eller något finns där ute, och iakttar henne.

En kvinna blir begravd med ansiktet neråt samtidigt som en mystisk holme dyker upp ur sjön Nimmerns grumliga vatten. Vad har egentligen hänt i de östgötska skogarna som lett till detta hemska öde?

När de vaknar mitt i natten av oljudet tror de att det är åskan som går. På morgonen ljuder larmet. Utanför staden står den, obelisken, och blickar ner på dem från kullen.

Vågar du läsa?"

Mitt omdöme
Det som är spännande med Främling. Inkräktare är att varje novell har sitt eget språk, sin egen tid och olika typer av huvudpersoner. Man kan lätt förledas att tro att boken är en antologi.

I lindormens grepp skulle kunna vara en prolog till en vidare berättelse med inslag av folktro och jag blev glad när jag såg att den fortsatte i novellen som heter just Främling. Inkräktare. Berättelsen drar sedan iväg åt det mardrömslika hållet.

När jag var yngre läste jag en del skräck och tyckte att det var både underhållande och bra. Det var min mormor som ofrivilligt ledde in mig på spåret genom att hävda att Stephen King inte gick att läsa för att böckerna enligt henne var allt för otroliga och inte var tillräckligt verklighetstrogna. Sedan följde en rad andra författare, som jag dessvärre glömt namnet på, ända tills jag läste En vampyrs bekännelse av Anne Rice och jag bytte genre.

Nu över tjugo år senare inser jag att jag inte tycker om att läsa skräck längre, att det finns vissa bilder som jag helst skulle slippa att få inpräntade på näthinnan. Ja, jag har svårt för alla närbilder i Game of Thrones också och hävdar med bestämdhet att kameramannen borde zooma ut rejält titt som oftast.

Så det får bli min bekännelse att jag numera har svårt för skräck och att jag lade ifrån mig boken flera gånger.

Novellerna Sommergatt och Pegasushov tycker jag om, de manar till eftertanke. M/S Gertis Silvro är en light-variant och mer fantastik än skräck i min mening.

På det sätt som den sista novellen knyter ihop några av de tidigare, så måste jag bara tycka om boken, även om skräck inte längre är den genre som är mitt förstahandsval.

Vid tillfälle ska jag sätta tänderna i Olssons fantasyserie, det ser jag fram emot.

Läs mer om Hans Olsson här.

• Comments(0)//blogg.nozlin.se/#post10