Annah Nozlin - andra böcker och tankar

Annah Nozlin - andra böcker och tankar

Om bloggen

I den här bloggen har jag tänkt skriva om när jag läser andra författares böcker och skriva omdömen om dem, det varvat med andras recensioner om mina böcker.
Det kan även dyka upp inlägg med andra tankar och funderingar.

Besök gärna min hemsida.
www.nozlin.se

Främling. Inkräktare av Hans Olsson

skräckPosted by Annah Nozlin 2015-06-15 22:40
Om Främling. Inkräktare
"I denna novellsamling finns tolv berättelser samlade. Här finner du bland annat tjuvar, Facebookälskare och en sommargatt.

En flicka blir biten av en orm på fjället. Hon påstår att det är en lindorm. En desperat kamp mot tiden startar där hennes morfar förtvivlat söker efter något som kan hjälpa henne. Det tar honom långt ner i underjorden, till en främmande värld där människan inte hör hemma.

Lisas älsklingar blir en dag plötsligt som tokiga i skogen. De skäller och kryper ihop intill hennes ben. Någon eller något finns där ute, och iakttar henne.

En kvinna blir begravd med ansiktet neråt samtidigt som en mystisk holme dyker upp ur sjön Nimmerns grumliga vatten. Vad har egentligen hänt i de östgötska skogarna som lett till detta hemska öde?

När de vaknar mitt i natten av oljudet tror de att det är åskan som går. På morgonen ljuder larmet. Utanför staden står den, obelisken, och blickar ner på dem från kullen.

Vågar du läsa?"


Mitt omdöme
Det som är spännande med Främling. Inkräktare är att varje novell har sitt eget språk, sin egen tid och olika typer av huvudpersoner. Man kan lätt förledas att tro att boken är en antologi.

I lindormens grepp
skulle kunna vara en prolog till en vidare berättelse med inslag av folktro och jag blev glad när jag såg att den fortsatte i novellen som heter just Främling. Inkräktare. Berättelsen drar sedan iväg åt det mardrömslika hållet.

När jag var yngre läste jag en del skräck och tyckte att det var både underhållande och bra. Det var min mormor som ofrivilligt ledde in mig på spåret genom att hävda att Stephen King inte gick att läsa för att böckerna enligt henne var allt för otroliga och inte var tillräckligt verklighetstrogna. Sedan följde en rad andra författare, som jag dessvärre glömt namnet på, ända tills jag läste En vampyrs bekännelse av Anne Rice och jag bytte genre.

Nu över tjugo år senare inser jag att jag inte tycker om att läsa skräck längre, att det finns vissa bilder som jag helst skulle slippa att få inpräntade på näthinnan. Ja, jag har svårt för alla närbilder i Game of Thrones också och hävdar med bestämdhet att kameramannen borde zooma ut rejält titt som oftast.

Så det får bli min bekännelse att jag numera har svårt för skräck och att jag lade ifrån mig boken flera gånger.

Novellerna Sommergatt och Pegasushov tycker jag om, de manar till eftertanke. M/S Gertis Silvro är en light-variant och mer fantastik än skräck i min mening.

På det sätt som den sista novellen knyter ihop några av de tidigare, så måste jag bara tycka om boken, även om skräck inte längre är den genre som är mitt förstahandsval.

Vid tillfälle ska jag sätta tänderna i Olssons fantasyserie, det ser jag fram emot.

Läs mer om Hans Olsson här.



  • Comments(0)//blogg.nozlin.se/#post10